2017-12-04: Öppna yrkanden – hur öppna måste de vara?

Den skattskyldige har genom 31 kap. 2-3 §§ skatteförfarandelagen, SFL, en omfattande och långtgående uppgiftsskyldighet. Härigenom får den skattskyldige det primära ansvaret för att tillhandahålla Skatteverket med uppgifter till grund för beskattningen. Brister den skattskyldige i fullgörandet av uppgiftsskyldigheten kan oriktig uppgift ha lämnats och grund för bl.a. påförande av skattetillägg kan föreligga.

Parallellt med den skattskyldiges uppgiftsskyldighet har Skatteverket ålagts en utredningsskyldighet enligt 40 kap. 1 § SFL. Skatteverket ska se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Därtill kan ett oriktigt uppgiftslämnande från den skattskyldiges sida ”läkas” om Skatteverkets s.k. särskilda utredningsskyldighet i 49 kap. 5 § 2 st. SFL väcks.

Där den skattskyldiges uppgiftsskyldighet slutar tar Skatteverkets utredningsskyldighet vid. Var gränsen för respektive skyldigheter går är dock en komplex fråga. Konstateras kan att den skattskyldige måste ”sätta Skatteverket på banan” för att fullgöra sin skyldighet. Men vad innebär det i det enskilda fallet? Vad är egentligen ett öppet yrkande och hur öppet måste ett sådant yrkande vara för att en oriktig uppgift inte ska vara lämnad? Under seminariet kommer såväl dessa frågor som praktiska konsekvenser och effekter av gränsdragningen mellan uppgifts- och utredningsskyldigheten att diskuteras.

Medverkande: Caroline Nordklint, doktorand i finansrätt, Stockholms universitet, Torbjörn Bernebrant, rättslig expert, Rättsavdelningen, Skatteverket, Claes Hensfelt, rättslig expert, Rättsavdelningen, Skatteverket och Per Holstad, executive director, EY.

Samtalsledare: Teresa Simon-Almendal, professor i finansrätt, Stockholms universitet.

2017-05-24: Rättssäkerhetsaspekter på 3:12-reglerna

I november 2016 överlämnade Utredningen om översyn av 3:12-reglerna sitt betänkande Översyn av skattereglerna för delägare i fåmansföretag (SOU 2016:75) till Finansdepartementet. Regeringen remitterade i mars 2017 ett omarbetat förslag i form av ett utkast till lagrådsremiss.

3:12-reglerna har justerats och omarbetats ett stort antal gånger sedan införandet 1991. Reglerna infördes i samband med den stora skattereformen för att avseende fåmansföretag upprätthålla neutraliteten och likformigheten i det dualistiska skattesystemet där förvärvsinkomster beskattas åtskilt från kapitalinkomster och med en progression i beskattningen.

3:12-reglerna uppställer schabloner för uppdelningen mellan inkomstslagen tjänst och kapital och de är inte ägnade att lösa uppgiften att skapa ett rättvisande skatteuttag i varje enskilt fall. Trots detta är reglerna paradoxalt nog mycket komplicerade. Oaktat ambitioner att förenkla regelverket när reglerna setts över har dessa inte blivit enklare. Inte heller har den senaste översynen av 3:12-reglerna lett till att några större förenklingar föreslagits. Den grupp som berörs av reglerna utgörs till största del av delägare verksamma i små företag. För dessa och övriga fåmansföretagare har reglernas effekter under lång tid varit svårförutsedda p.g.a. ideliga ändringar i regelverket. Reglerna har i sina olika utföranden generellt varit svåra att tillämpa. Bland de rättssäkerhetsproblem som reglerna medför finns, därutöver, bristande likformighet och neutralitet.

Vid seminariet kommer dessa och andra rättssäkerhetsaspekter avseende 3:12-reglerna att belysas och diskuteras.

Mats Tjernberg, som kommer att inleda seminariet, har alltsedan sin avhandling om fåmansföretag 1999 följt 3:12-reglernas utveckling på nära håll och är en av många som är kritisk till reglernas utformning.

Medverkande: Mats Tjernberg, professor i skatterätt, Lunds universitet och Fredrik Berndt, partner, Svalner.

Samtalsledare: Peter Lindstrand, partner, PwC.

2017-03-30: Har rättssäkerheten stärkts när det gäller skattetilläggen?

För att stärka rättssäkerheten i skatteförfarandet, bl.a. med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna infördes för drygt ett år sedan nya regler om skattetillägg och skattebrott i Sverige. En spärreglering infördes med innebörden att åklagaren inte får inleda en process om skattebrott om Skatteverket dessförinnan har fattat beslut om skattetillägg i fråga om samma felaktighet eller passivitet avseende samma person, eller om Skatteverket har krävt en fysisk person på betalning av ett skattetillägg som avser en juridisk person. Det omvända gäller också innebärande att Skatteverket inte får fatta beslut om skattetillägg om exempelvis en brottsanmälan är gjord eller åklagaren har inlett en skattebrottsprocess om samma felaktighet eller passivitet avseende samma person. Samtidigt infördes även ett samlat sanktionsförfarande i en domstol genom en ny lag om talan om skattetillägg i vissa fall. Den innebär att även en allmän domstol numera i samband med skattebrottsprocessen på yrkande av åklagare kan besluta om skattetillägg.

Skattetilläggen är nu åter under utredning genom direktivet 2016:88 där en översyn om beräkningen av skattetilläggen ska göras. Syftet med översynen är att förstärka skattetilläggets allmänpreventiva effekt och att göra sanktionssystemet mer legitimt och rättvist.

Vad innebär då allt detta utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv? Under många år har dubbelprövningsproblematiken diskuterats och sedan ett år utmynnat i ändringar av lagar. Under seminariet kommer den mer praktiska sidan av Sveriges tillämpning av de nya reglerna kring skattetillägg och skattebrott att sättas i centrum. Hur hanterar Skatteverket alla de fall av oriktiga uppgifter som utreds i den dagliga hanteringen? Hur arbetar Ekobrottsmyndigheten? Vad är skillnaden mot tidigare? Går det att tillse att rättssäkerheten faktiskt stärks såsom lagstiftaren önskade? Under seminariet kommer även frågor kring att förstärka skattetilläggets allmänpreventiva effekt att diskuteras.

Medverkande: Catarina Fäger, utredningssekreterare, Utredningen om beräkning av skattetillägg, Katarina Mörnstad, kammaråklagare, Ekobrottsmyndigheten och Olof Sundin, rättslig expert, Skatteverket.

Samtalsledare: Ulrika Bengtsson, skattejurist, Deloitte.

2017-02-20: Omkaraktärisering av gränsöverskridande koncerninterna transaktioner: Särskilt om förhållandet mellan omkaraktärisering enligt OECD:s riktlinjer för internprissättning och intern rätt

Armlängdsprincipen är ett betydelsefullt och grundläggande verktyg i strävan efter att motverka överflyttning av beskattningsbar inkomst till lågskatteländer genom felaktig prissättning. I svensk intern rätt kommer principen till uttryck i den s.k. felprisregeln i 14 kap. 19-20 §§ IL. Felprisregeln i IL är allmänt hållen och bestämmelsen ger inte någon vägledning i hur ett korrekt armlängdspris bör fastställas. Närmare vägledning går istället att finna i OECD:s riktlinjer.

Vid den praktiska tillämpningen av felprisregeln kan spänningar uppstå mellan intern rätt och OECD:s riktlinjer. Exempelvis tillåter OECD:s riktlinjer att Skatteverket under vissa förutsättningar kan underkänna en koncernintern transaktion så som den strukturerats av den skattskyldige och ersätta transaktionen med en annan. I svensk intern rätt saknas någon motsvarande reglering att omkaraktärisera en koncernintern transaktion.

Under seminariet kommer det bl.a. att diskuteras om den svenska internprisrättsliga regleringen medger att koncerninterna transaktioner omkaraktäriseras i samma utsträckning som OECD:s riktlinjer för internprissättning. Därtill kommer frågan att diskuteras ur ett rättssäkerhetsperspektiv, särskilt i förhållande till legalitetsprincipen och kravet på förutsebarhet. Dessa frågor togs bl.a. upp i den uppsats som belönades med ISoR:s årliga stipendium 2016.

Medverkande: Mats Carlasjö, ISoR:s uppsatsstipendiat 2016 och tingsnotarie, Göteborgs tingsrätt, Lawrence Williams, doktorand i finansrätt, Stockholms universitet och Mikael Hall, partner, EY.

Samtalsledare: Helena Robertsson, ordförande, ISoR och partner, EY