Justerade regler om företrädaransvar –mer rättssäkert?
Tid: Onsdagen den 9 juni kl. 08.30–10.00
Plats: Digitalt – länk skickas ut efter anmälan
Medverkande:
Christer Silfverberg, f.d. justitieråd och särskild utredare i Utredningen om det skatterättsliga företrädaransvaret
Conny Cedermark, Advokat/Partner, Astra Advokater
Daniel Eriksson, Skatteverket, Rättsenheten
Peter Lif, Chefsrådman, Förvaltningsrätten i Stockholm
Katarina Bartels, skatteexpert, Svenskt Näringsliv
Samtalsledare:
Peter Lindstrand, Ordförande ISoR och Partner och Auktoriserad skatterådgivare FAR, PwC
Anna Romell Stenmark, styrelseledamot ISoR och Advokat/Partner, Advokatfirman Lindahl
I 59 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) finns regler om skatterättsligt företrädaransvar. Ansvaret innebär att om en bolagsföreträdare uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har betalat den skatt eller avgift som ett aktiebolag är skyldigt att betala, så är företrädaren tillsammans med den juridiska personen personligt betalningsskyldig för den juridiska personens obetalda skatter eller avgifter. Om det finns särskilda skäl, får dock företrädaren helt eller delvis befrias från betalningsskyldighet. Reglerna syftar ytterst till att så långt som möjligt säkra statens skattefordringar.
Regelverket är omdiskuterat. En del av den kritik som har framförts har gällt prövningen av de subjektiva rekvisiten. Det har bl.a. gjorts gällande att domstolarnas rättstillämpning är mekanisk och schablonmässig. Kritikerna menar att det har lett till att det har utvecklats ett i det närmaste strikt ansvar, eller i alla fall ett presumtionsansvar, i mål om företrädaransvar. Det har bl.a. hävdats att en företrädare regelmässigt blir personligen betalningsansvarig, om inte avvecklingsåtgärder vidtagits före den dag då skatten har förfallit till betalning. Regelsystemet har därmed ansetts konkursdrivande och hämma företagandet på ett samhällsekonomiskt inte önskvärt sätt. Det är således en utredd uppfattning att domstolsprövningen inte grundas på en självständig och individualiserad prövning i varje enskilt fall, och att det därför finns skäl att ifrågasätta lagstiftningen ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
Kritik har också riktats mot befrielseregeln i 59 kap. 15 § SFL och mot hur den tillämpas. Det har gjorts gällande att befrielseregeln inte lämnar någon vägledning för rättstillämpningen om vad som utgör särskilda skäl. Den huvudsakliga kritiken har dock gällt att tillämpningen av befrielseregeln är alltför hård och onyanserad.
Den av regeringen tillsatta utredningen Det skatterättsliga företrädaransvaret – en översyn (SOU 2020:60) har lämnat sitt betänkande och det har varit ute på remiss.
Vid seminariet behandlas och diskuteras utredningens förslag och effekterna av dessa utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv.